Anslutning 230 V

I vårt land har vi 230 volt med 50 Hz, som standard i våra vägguttag. Numera använder man jordade kontakter vid nyinstallationer för ökad säkerhet. Många apparater kräver idag jordade anslutningar. Det finns ofta även jordfelsbrytare installerade.

Rådgör med din elinstallatör om du är osäker på något kring din strömförsörjning.


Vi ska här hålla oss till ett par vanliga kontakter kallade C13/C14 och C19/C20

C14 hane med säkringshållare

C13 heter honan och det är oftas den som sitter i sladdändan och skall anslutas till apparaten som har en C14. Dessa är specificerade upp till 10 Ampere. Detta är den vanligaste typen för utrustning. Detta hänger lite ihop med att man har normalt 10 A säkring i proppskåpet.
Bilden till vänster visar en röd markering för fasen (L=line). Mitten visar skyddsjord. Den tredje kontakten är för nollan. Vyn är från sladdens kontaktända, som pluggas in i utrustningen.

C20 hane för panelmontage

C19 heter honan för högre spänningar upp till 16 Ampere och kontakten är fyrkantig, som bilden visar. Även här visar den röda färgen var fasen finns. Åter är vyn sett från sladdens kontakända. Man får ha maximalt 16 A i standard vägguttag, om man har rätt dimension på kabeln från elskåpet. För högre effekter gäller andra kontakttyper.
Kontakten i apparaten är C20.

Viktigt att man följer denna standard, så att all utrustning har samma konfiguration.

Länk till våra lagerförda kontaktartiklar för nätanslutning

Sedan är ju frågan hur det ser ut i själva vägguttaget.

Jordstiften är dubbla och finns på varsin kant, men var finns fas och nollan i kontakten? Det finns ingen standard och detta kan göra det lite rörigt, ifall man av någon anledning vill veta vilken kontakt som är fas och vilken är nollan. Då får man mäta upp detta eller använda någon fasprovare.

Det enda som är standard är att den som installerar använder följande färger: gul/grön för jord, brun för fas och blå för nolla. Men detta syns ju inte utanpå.

Vi har något som även kallas Schuko kontakter i vårt land. Samma standard gäller i de flesta EU-länder utom Danmark, Italien, Irland och Storbritannien.

Normalt spelar det ingen roll vilken kontakt som fas och nolla hamnar på. All utrustning klarar detta allmänt sett. Men i vissa fall så kan det spela roll, beroende på hur apparaten är konstruerad. Det kan exempelvis skapa brum eller till och med sämre ljudåtergivning för känsliga förstärkare.
Man kan ju enkelt prova och vända på kontakten och lyssna efter skillnader. Eller så mäter man upp var fasen och nollan är och får det rätt.

Det är viktigt att man använder bra kvalité på komponenterna i en apparat och detta gäller ju även nätkontakter och kablage. Guldpläteringar och andra ädelmetaller är det inget fel på, men i grunden är det viktigare att grundkomponenterna är stabila och med hög kvalité och det räcker långt.
På signalkablage, där signalnivåerna är låga och lätt blir utsatta för störningar, är nog detaljerna mer påverkande än jämfört med försörjningen av 230 V delen.

Smutsig el

I dagens moderna samhälle, så är inte vår elförsörjning särskilt ren, dvs den är inte en snygg och ren sinuskurva, som det är tänkt. Det finns mycket detaljer och utrustning som smutsar ner, vilket ibland kan ställa till med bekymmer.

Det finns idag en hel del producenter av utrustning, som ska hjälpa till med att rena den smutsiga elen som flödar fram i vägguttagen.

>>> Se exempel på renande utrustning

>>> Läs mer om smutsig el

Obalanserade eller balanserade nätverk

Vår strömförsörjning är även vad som kallas obalanserat nätverk. Det bygger just på att det finns en nolla och en fas. Motsatsen är balanserade nätverk och i detta fallet så skulle nätet vara 2 X 115 volt, som ger samma resultat, dvs 230 volt. I balanserade nät finns ingen nolla eller fas och det är just det som är skillnaden.
Varför har man då inte balanserade nät? Detta skulle öka komplexitet och kostnaden, om inte annat och en gång i tiden så blev det obalanserat och det är det som finns.
Obalanserade nät ger lätt jordslingor som yttrar sig med brum och störningar. Detta framkommer lätt när fler apparater ansluts och det finns olika konstruktionsdetaljer i varje apparat, som kan påverka andra apparater. Det borde inte vara så, men i praktiken är det så.

Man kan relativt lätt skapa ett balanserat nätverk för strömförsörjning, vilket ofta kan finnas i studiomiljö, för att just få bort problem med jordslingor som skapar brum och elände.
Det är ju samma ska med signalanslutningarna, att det finns obalanserade (med RCA kontakter) och balanserade (med XLR kontakter). Dessa minimerar även brum och störningar.
En balanserad konstruktion gör att om det finns en störning så finns den på båda sidorna av signalen och detta tar ut sig själv. Detta är grunden för balanserade nätverk.